Bekännelse
Hade mååånga tankar som snurrade i huvudet igår och känner att jag inte riktigt kan fokusera på lilla flörten trots alla fina ord. Så jag håller mig lite på min kant om man säger så.
Dagen började med världens huvudvärk och ett lååångt ganska trist möte.
Bestämde mig i kväll för att ringa till loppiskillen trots allt. Var bara tvungen att höra hans röst igen. Skickade ett sms där jag frågade om det var ok om jag skulle ringa om en timme. Fick inget svar så jag ringde. Det var verkligen helt UNDERBART att prata med honom igen. Dessvärre så blev det bara lite kort då han satt med en kollega och jobbade. Bad honom ringa när de är klara men av erfarenhet vet jag att de sitter länge och då vill han antagligen inte ringa. Hur som helst, ringer han inte tillbaka idag så ringer jag i morgon. :-)
Kändes ganska lugnt att prata med honom. Var lite orolig innan att jag skulle bli ledsen och så. Dessutom så lät han väldigt glad också. Tror att han innerst inne blev glad och att han faktiskt saknar mig (även om nackdelarna överväger och det inte blir vi igen).
Nu kan jag gå och lägga mig och känna mig lugnare än vad jag gjort sedan vi sågs för 1 1/2 vecka sedan. ♥
