lyckis

Så, nu måste jag få ur mig detta.
Det har varit lite upp och ner under våren med loppiskillen på grund av att han har varit ute och jobbat i landet och haft svårt att planera in att träffa mig vilket har gjort mig jättefrustrerad. Men när vi väl har träffats har det känts riktigt bra. Speciellt efter att jag var uppe vid valborg. Vi staplade ved hela helgen och skrattade riktigt mycket tillsammans. Efter det har vi pratat på ett helt annat sätt, mycket lättare liksom, har jag upplevt. Vi hade till och med pratat om att jag skulle åka upp med katterna i sommar och vara där i drygt tre veckor och hjälpa honom med loppisen för att vi skulle få tid att umgås.

Såg fram jättemycket mot att åka upp till honom nu i långhelgen då jag skulle vara där torsdag-söndag. Han hämtade mig på stationen i Östersund och det var en sån glädje att träffa honom igen. Vi var och handlade lite mat på vägen hem och jag berättade att han skulle få en jobbig helg med mig eftersom jag har varit så arg den senaste tiden.
Jag lagade iordning taco under tiden han gjorde lite pappersjobb. Vi käkade och allt var som vanligt. Han ville väldigt gärna åka ut och fiska så då åkte vi förbi hans föräldrar för att hämta spön, motor osv. Det var verkligen jättekul att träffa hans mamma igen. Fick ett par mysiga timmar ute på sjön Näckten innan det jag började frysa.



Han tyckte nog att jag var väldigt gnällig och skulle "bara kasta ett kast till". Typ 35 gånger!!! Visserligen fick han två gäddor men jag hann lacka ur och till slut bara exploderade jag. Han rodde tillbaka då batteriet inte riktigt var laddat och han var så fin! Jag blev alldeles varm inombords när jag såg honom ro. Det var så otroligt manligt och det är en bild jag kommer att bära med mig länge...
Kom hem och frös som 17. Jag duschade varmt och han var uppe och eldade innan han kom ner och lade sig vid mig. Vi var så väldigt trötta bägge två att vi somnade inom fem röda.

Fredagen var vikt för shopping. Han skulle på bröllop sen på lördagen och jag skulle hjälpa honom att köpa lite kläder och present. Fast först hjälpte jag honom med lite pappersjobb så att vi skulle kunna åka förbi revisorn med månadens papper. Väl inne i stan fick tag i det vi skulle (skorna på Stadium var dock ett svårt dilemma för honom men vi lyckades kompromissa till slut) och passade även på att hälsa på hans syrra i hennes garnaffär. Han berättade för henne hur jobbigt det var att gå i affärer och handla men det var var tydligen inget ovanligt att han gnällde på detta enligt syrran. Fick lite lågt blodsocker där och fräste till lite men bad om ursäkt efter att ha fått i mig en kebab och dricka.
Jag ville åka och handla blommor och utemöbler för att vi skulle kunna ha det lite mysigt när jag kom upp några veckor på min semester i sommar. Visst, det var lite gnäll där också men han körde mig i alla fall och följde med in.
Kom hem och jag satte ihop bordet och planterade blommorna under tiden han var och hämtade en gräsklippare. Vi fikade och det var verkligen jättemysigt och vi skrattade och kivades som vanligt.



Fika vid halv åtta-tiden.

Han ville att jag skulle klippa vid huset och han skulle åka till den andra tomten och klippa där. Jag som aldrig klippt med en motorgräsklippare tidigare sa nej på en gång och han tyckte jag var jättelarvig. Men jag stog på mig. Så han åkte iväg och lämnade mig kvar. Jag blev jätteledsen och gick in och la mig på soffan och grät. Helt plötsligt kom han tillbaka eftersom oljan var slut i klipparen. Jag ville av någon anledning inte visa hur ledsen jag var så jag låg helt tyst och tittade ut genom fönstret. Han satt i andra soffan helt tyst han också i drygt tio minuter innan han sa att han kanske hade olja i garaget och åkte iväg igen. Jag blev självklart ännu mer ledsen då men tänkte att jag inte kunde ligga där. Så det fick bli en långpromenad nästan ända fram till loppisen och jag var borta i två timmar. När jag kom hem kom han också precis tillbaka och satte igång att klippa där ute medan jag var kvar inne. Han kom in och vi låtsades som ingenting. Dock kom han inte och satte sig hos mig utan tog en egen soffa (han har tre stycken). Just då gjorde det inte så mycket eftersom att jag hade varit så irriterad tidigare. Vi käkade lite hårdbröd och drack ett par cider och det kändes helt ok.

Under filmen låg jag och funderade lite och hade en konstig magkänsla angående att han aldrig säger vad han tycker om mig eller att han saknar mig. Så jag ställde frågan efter filmen: "känner mig lite osäker på var jag egentligen har dig någonstans. Tycker du om mig". Det var då jag fick svaret: "kanske tycker jag inte om dig tillräckligt. Det har liksom inte riktigt klickat och jag har nog inte samma starka känslor för dig som du har för mig". Självklart blev jag ju jätteledsen och började störtgrina. Men vi låg kvar där i varsinn soffa och pratade lite. Jag ifrågasatte varför jag ens hade fått komma upp samt varför han inte hade vägrat åka och köpa utomhusmöbler.  Fick till svar att han ville ta det f2f vilket jag tyckte var taskigt och att det hade varit sjysstare om han tagit det via telefon. Ang. möblerna tyckte han att jag hade varit så ihärdig och att han hade försökt att säga nej. Visst, det gjorde han men för mig var det inte värre än den vanliga oviljan att gå i affärer. Han kunde ju faktiskt helt enkelt åkt förbi och tagit diskussionen redan då.
Jag fick även veta att han varit osäker på sina känslor hela tiden vilket i mina öron låter jättekonstigt. Hur kan man ha ett förhållande med någon om man inte känner något? Men även där hade han ett svar: "jag ville ju att det skulle klicka och annars hade jag inte heller presenterat dig för familjen".
Hur som helst så blev jag helt blockerad av ledsamhet och jag sa att han kunde gå och lägga sig i sovrummet och jag stannade kvar på soffan. Blev en del sms:ande till kompisarna där hemma om man säger så då jag kände mig väldigt ensam i det läget med att vara ute i skogen och inte kunna komma hem direkt. TIll råga på allt så hade jag ju tågbiljett hem först i söndags!
Sov nog inte många minuter i sträck under natten. Fast å andra sidan hörde jag att även han låg och vred och vände på sig under stora delar av natten.

Vi gick upp vid 10-tiden och åt faktiskt gemensam frukost. Pratade väl inte så där jättemycket eftersom mina tårar rann hela tiden. Kan tänka mig att det var ganska jobbigt för honom att se hur hans handlande hade gjort mig så ledsen... Såg på nätet att det gick ett tåg vid kvart i tolv och det satte fart. Bokade en DYR biljett, tog en snabbdusch och rafsade ihop mina saker+ljusslingan ute i björken som jag minsann inte tänkte lämna kvar.

I bilen in så satt vi faktiskt och pratade lite om situationen (självklart med mig konstant gråtande) och jag frågade varför han var tvungen att göra så här när jag behövde honom i mitt liv. Och då fick jag faktiskt till svar att han egentligen behöver mig också.
Väl vid stationen så klev jag ur och han kom fram och kramade mig självmant för första gången under vår tid tillsammans. Jag bröt ihop totalt och stog där och hulkade med värkande hjärta. Han höll om mig och gjorde nog sitt bästa för att försöka ge tröst.

Kan säga som så att resan hem var riktigt jobbig! Fick sms och meddelande på FB från hans mamma som var jätteledsen hon också.

När jag väl kom hem var mamma hos mig eftersom hon hade varit kattvakt. Vi gick till lokala stället och käkade och drack lite vin vilket var riktigt skönt då jag kände att jag bara ville glömma. När mamma åkt och jag kom hem skickade han ett mms med bild på det lyckliga bröllopsparet. Skrev tillbaka att det inte var rätt bild att skicka en dag som denna och att det var lite som att strö salt i såren. Sen blev det tyst. Antar att han hade börjat bli lite på lyset vid den tiden. Konstigt bara att han överhuvud taget tänkte på att skicka en bild till just mig när han faktiskt hade dumpat mig!

Världens längsta inlägg börjar nu ta sin ände och jag har fått ur mig vad som hände. Kanske kan vara bra att gå tillbaka till vid senare tillfälle och läsa för egen del.