lyckis

När jag satt på t-banan på väg hem efter att ha fikat med en kompis så hörde jag en alkis som satte sig i båset bakom mig och började prata med en kvinna. Han bad så mycket om ursäkt för att han hade druckit och såg ut som han gjorde och att han pratade med henne. Han började med att berätta att hans tvillingbror hade dött av en hjärntumör för ett par år sedan och att han inte haft någon att prata om det med sedan det hände. Han började gråta och sa att han kände sig så ensam och att det var därför som han drack.
Tydligen hade han en dotter någonstans som han inte hade träffat sedan hon var liten då mamman stuckit med henne och det var då han hade börjat dricka.

Usch, det var verkligen hjärtskärande att höra. Och nu ångrar jag mig SÅ att jag inte stannade kvar på tågen och pratade med honom (kvinnan gick av på samma station som mig). Tänk vad jag antagligen hade kunnat ge den här mannen genom att bara lyssna och finnas till som medmänniska.