lyckis

I morgon är det dags för begravning av den käre hemvärnsvän som jag skrev om här. Känns faktiskt ganska jobbigt redan innan så här. Vet att det kommer bli en sorgsam och tårfylld cermoni men jag tror ändå att det är viktigt att få ta farväl. Plus att visa respekt inför hans familj. Sen tror jag att han själv har ett lurigt öga på oss under tiden där ovanifrån. Han kommer att vara med oss på ett eller annat sätt vilket känns väldigt skönt.

Tror att det kommer vara proppfullt med folk i kyrkan då han var en riktig föreningsmänniska och var med precis överallt där det gick: jaktlag, order-sällskap, hemvärnet, frivilligaföreningar osv. Så det är inte så konstigt att de väljer att avsluta i kyrkan, dvs inget fika efteråt även om det oftast är ganska skönt att träffas så under lite mer informella former. 

Usch, det kommer att bli riktigt jobbigt att träffa hans son som jag också känner. Kommer antagligen att börja gråta bara jag ser honom...