lyckis

Alltså, varför kan jag inte sluta att dricka när jag väl har börjat? Varför fortsätter jag att dricka när jag käner att jag är på väg att gå över gränsen? Jag vet ju om att jag blir full och vaknar upp bakis och med världens ångest.

 

Var på födelsedagskalas igår hos mamma och det blev alldeles för mycket vin. Visserligen var väl ingen helt nykter men jag öste i mig så mycket att jag idag inte vet vad vi pratade om, hur jag kom hem till brorsan samt att jag såg på mobilen att jag hade ringt till en gammal kollega som jag inte har pratat med på flera år. Antagligen skulle jag ha ringt Johan men ringt fel. Och det värsta i det hela är att jag inte har en aning om hon svarade eller om jag upptäckte det själv innan hon svarade. Men jag har inte fått något sms i dag i alla fall. Det där är nog det jag har allra mest ångest över i dag. Det kommer över mig i vågor och river inombords.

 

Det här är ett beteende som jag aldrig haft tidigare. Och då har jag ändå varit ett riktigt party animal! Det här började efter min magsäcksförminskning. Sedan dess tål jag knappt någonting och blir snabbt så berusad att jag får minnesluckor (vilket jag aldrig har fått tidigare). Är faktiskt ganska otäckt! Nu tycker ni säkert att det bara är att dricka mindre. Men den där gränsen är så hårfin och ligger på så olika nivå från gång till gång att jag inte riktigt kan hantera den. Bäst kanske skulle vara att sluta dricka helt i stället. Tål faktiskt att tänkas på! Den där ångesten är inte värd några glas vin...