lyckis

Undrar just hur många såna här dagar man orkar med innan man dukar under? Har både skrattat, gråtit och varit arg om vartannat. Blev en ordentlig urladdning där tidigare i dag när jag blev så besviken på min arbetsgivare. Men jag står fast vid min besvikelse! Hur mycket än folk försöker säga till mig att det inte är menat så eller något att bry sig om.

Hur som helst så känner jag mig som ett minfält där man aldrig vet hur det ska gå om man tar ett steg framåt. Och allra mest är det jag själv som inte vet vad som ska hända. Vad ska jag göra för att hantera detta? Är ganska tröttsamt faktiskt.