lyckis

Känner mig just nu livrädd för vad svaret ska visa efter det här andra IVF-försöket. Känns som att mensen är på väg men fortfarande inget så långt ögat når. Självklart önskar ju av hela mitt hjärta att det här försöket har lyckats! Samtidigt så har tankarna kommit över mig: skulle jag klara av det? Skulle jag greja att ta hand om en annan människa när jag knappt kan ta hand om mig själv och mitt hem som det ser ut i dag?

Jag vet att jag ska försöka förtränga såna tankar men det är inte helt lätt när man sitter själv med alldeles för många tankar som far runt i huvudet.

 

I kväll bad jag en kompis komma förbi för att jag inte skulle sitta ensam och grubbla. Det gav i alla fall att jag släppte tankarna för ett tag och vi pratade om helt andra saker. Skönt med vänner ibland även om de kanske inte riktigt helt förstår det här jag håller på med.