Den där dagen
Igår var det återigen dags för "den där dagen" på året som känns lite småjobbig för en annan som är singel. Visserligen så är jag ju inte helt ensam i år då jag ju har min käre lille son men det skulle i alla fall kännas kul att i alla fall EN gång i livet få fira alla hjärtans dag med någon man håller kär och har ett tryggt kärleksförhållande med. Men, men. Jag antar att det är ödets lott att jag ska vara singel i mitt liv. Och jag ska inte klaga nu när jag inte är ensam längre. Dessutom är jag frisk och har min familj och mina vänner. Och det är verkligen inte fy skam!
Dock undrar jag lite: hur 17 gör ni som lyckas träffa någon och få ett förhållande att vara? Vad är det hemliga knepet?
Blev i alla fall en rosa hjärtbakelse igår dagen till ära tillsammans med mamsen:
Kommentarer
Trackback
