lyckis

I höstas så körde det ju ihop sig med ett par av mina kompisar och min besvikelse blev så stor att vi "gjorde slut" med varandra (http://lyckis.webblogg.se/2015/november/gjort-slut.html). En av dem var ju dessvärre en av mina närmaste vänner vilket jag självklart fortfarande tycker är väldigt tråkigt även om jag har accepterat det nu.

Tydligen tog inte det hela slut där med hans inblandning. För min barndomsväninna som jag umgåtts med från och till under alla år och som jag stöttade helhjärtat när de vakade över hennes mamma i höstas har jag nu inte träffat sedan i julas. Hon har "haft så mycket att göra" och varit bortrest så hon har inte ens sett min son ännu. Dock skulle hon höra av sig så snart hon kom hem från tjänsteresan så att vi äntligen skulle ses. Jag har inte hört ett pip från henne trots att det borde vara en vecka sedan hon kom hem. Men vad ser jag i kväll på Facebook? Jo, hon har min f.d. killkompis hemma på middag! Känns "lite" trist att hon inte har tid att höra av sig till mig men däremot bjuda hem honom på middag.  

Jag har inte speciellt mycket emot att de umgås, jag har ju trots allt introducerat dem för varandra. Det jag däremot blir besviken på är att hon prioriterar att höra av sig till och träffa honom samt att de smusslar med att de ses. Känns liksom inte som schysst spelade kort! Så nu ska här inledas "operation hitta nya vänner"!!! Jag gillar INTE att bli behandlad så här. Och det är slut med att vara snäll och förlåtande i alla lägen (även om det ska vara grundtanken). Men man kan faktiskt inte ta hur mycket som helst utan att bli ledsen inombords...