En vecka in på 2017

Tänk, det har redan gått en vecka sedan nyår och jag har fortfarande inte samlat ihop tankarna efter förra året och det året som komma skall.
 
Om vi börjar med att sammanfatta 2016 kan jag göra det i ett ord: LYCKA! Allt annat småkrafs som hände bleknar i jämförelse med den stora lyckan att min älskade son föddes. Det är tveklöst det absolut bästa som har hänt i mitt liv! Trodde inte att man kunde känna så mycket kärlek för en annan person. Och allt har ju avlöpt ganska smärtfritt med honom. Han sover och äter som han ska och är väldigt glad, lugn och lätt att ha att göra med. Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna en sån enkel bebis? :-) Visst, ibland kan jag bli sjukt trött på honom men å andra sidan kanske det inte är så himla konstigt då vi ju faktiskt tillbringar 24/7 med varandra.
Småkrafset som kanske kan glömmas bort så snart som möjligt är väl hela grejen med att jag bröt armen och vad det innebar med att bo hemma hos pappa och all smärta. Sen har jag väl till och från varit väldigt frustrerad över att jag känner att jag inte har en sån stor vänskapskrets kvar och ovanpå det känner mig instängd här utanför stan. Men den biten känns åtminstone bättre och bättre, man kan ju inte jämföra livet nu med hur det var tidigare när jag bodde ensam ganska centralt.
 
Av 2017 vet jag inte riktigt ännu vad jag ska förvänta mig. Jag vet redan nu om ett par saker som är i pipeline. Först ska jag iväg om två veckor och se om det överhuvud taget är möjligt rent hormonellt att sätta igång med ytterligare en IVF-behandling. Jag veeet om att jag har klagat över att jag är trött osv men samtidigt så har jag känt mer och mer att jag inte vill att sonen ska bli ensam. Och får jag bara ordning på tröttheten så har jag orken och energin. Dessutom var ju graviditeten och det här året med sonen det bästa jag varit med om, har ju aldrig varit så här harmonisk i hela mitt vuxna liv. Så jag ska ta en del prover och om det ser bra ut så kommer jag att sätta igång omgående med det "projektet".
Andra grejen som är i antågande är ju att jag ska börja jobba igen. Och det ser jag verkligen inte fram emot! Men jag antar att det bara är att bita ihop och stå ut.
 
Jag hoppas i alla fall att 2017 ska fortsätta i samma lyckliga anda som 2016 och att vi får må bra tillsammans.
 
 

Kommentarer
Cilla

Jipppiieeee... tjohoooo - en bäbis till - dubbelmys..... Håller tummar o tår <3 <3



2017-01-09 @ 07:39:30


Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0/>