lyckis

Åh, vad hände med det här första året med Lilleman? Var har det tagit vägen? Och huuur i hela friden kunde han bli så stor? Han är ju liksom ingen bebis längre. :-(

Tänk för ett år sedan; då låg vi där på BB och hade nästan precis börjat lära känna varandra. Och vad trötta vi var! Tror att vi sov/slumrade i princip hela första dygnet.

 

Tänk att en liten person kan ge så mycket lycka! Och nu börjar hans personlighet komma fram mer och mer. Det märks att vi två umgås mycket då man ser att han redan nu har börjat ta efter vissa av mina beteenden. Som det där med att vara en betraktare i nya folksamlingar och att ha lite svårt att komma till ro i kroppen när det är dags att sova. Men i övrigt är han en glad liten kille som charmar tanterna nere på ICA och ofta visar sina skrattgropar.

 

Den här dagen har dock inte firats så speciellt mycket. Världens sämsta mamma, dvs jag, hade till och med helt glömt bort att köpa present till honom.:-) Vi "firade" genom att gå och hälsa på på hans blivande dagis. Kändes bra med fröknar, att han kommer att gå på samma avdelning hela tiden (1 till 5-åringar gick tillsammans), att de hade en kreativ inriktning samt samarbete med Skogsmulle/Frilufsfrämjandet. Det enda som jag tyckte lät lite konstigt var att de bara var 3 fröknar på 22 barn. Tycker det låter väldigt lite. Men det kanske funkar om de större barnen får klara sig en del själva.

Vi hann även med ett besök på öppna förskolan för att träffa kompisarna och sen en fika med min pappa. Gissa om vi är helt slut bägge två nu efter kalas igår och sen en aktiv dag i dag. Så nu ska här sovas!