Är vintern i antågande?

Usch vilket HEMSKT väder det har varit ute idag! Det regnade/stormade snöblandat från sidan när vi var ute en sväng. Men jag antar att det är så det ska vara så här års och vi har ju faktiskt haft en fantastiskt fin höst. Och liiite mysigt är det att kunna vara inomhus med gott samvete och fixa med sånt som har legat sen i våras när man gick ut på grönbete. Sen får vi kanske vara glada över att det inte är ett par grader kallare så att all den här nederbörden hade fallit som snö. Då hade vi snackat snökaos på hög nivå!
 
Apropå snökaos första november: kommer ni ihåg det där året, typ 2007 eller 2008, när hela Stockholmstrakten stannade av pga snön? Folk övergav sina bilar på motorvägen och bussarna stod tvärs över gatorna. Helt galet! Just den dagen var jag väldigt glad över att jag åkte tunnelbana från jobbet med tanke på att det var det enda färdmedlet som fungerade som det skulle. :-)
 
Regn, regn och åter regn på mitt köksfönster i eftermiddags

Skrämmande retorik

I helgen har det varit ett stort frireligöst event på Friends Arena där jag har jobbat. Jag själv är inte det minsta troende men dömer absolut inte de som är det. Och jag kan förstå att det måste vara en skän känsla att få leva ut sina känslor så här i stor grupp (har tydligen varit 6000-14000 deltagare olika tider under dagarna). Det har varit predikanter och lovsjungande om vartannat. Musiken var medryckande och det var som värsta sortens rockkonsert. När predikanterna gick upp på scenen blev det lite hysteriskt. När de talade började de lite lugnt för att sen öka på styrkan och intensiteten. Varefter de kom upp mer och mer i varv började folk bli så till sig att de ramlade omkull ner på golvet och låg och skakade. Lite osäker på vad det var som hände men tror att de fick "ett tecken" eller att de blev frälsta. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände och förstod inte riktigt själva grejen.
Men det jag förstod var att jag tyckte det var lite otäckt hur människor kan bli påverkade av bra retorik när de är i grupp. De blev hetsade från både scenen och av varandra och vid finalen igår stod då ca 11 000 personer med armarna upp i luften och ropade på Jesus och var som i trance. Direkt fick jag känslan av nazityskland (dock använde ju bara de sin ena arm). Måste ju vara samma typ av retorik när de lyckas få folk helt gå upp i budskapet och tro på det till hundra procent.
Jag vill dock förtydliga att jag kan förstå att man blir påverkad i grupp och om dessa deltagare mår bra av detta så är det ju en positiv sak för dem. Var bara lite skrämmande att stå vid sidan av och iaktta. Dessutom gillar jag inte själva grejen att det är så stort fokus på den ekonomiska biten vilket blev väldigt tydligt då de gick runt med hinkar och samlade in bidrag utöver att de pumpade ut swischnummer och bankgironummer på de stora skärmarna i taket.
 
Summan av kardemumman är att jag återigen har insett att det där med Jesus och Gud inte är min grej!
 
Bildresultat för awakening europe

Rustad för vintern

Nu tror jag att Lilleman är rustad för vintern! Det sista som saknades var en åkpåse till vagnen och det var morfar så snäll och köpte en på Polarn och Pyret. Den var verkligen jättefin och gosig. Själv hade jag nog tänkt att köpa en begagnad på nätet men man tackar ju inte nej när man får en så fin. :-)
 
Tänk vad smarta och genomtänkta saker till barn är numera. Snacka om utveckling sedan man själv var liten. Som på den här åkpåsen; det är två olika dragkedjor för över- och underdelen för att man kan öppna upp och inte behöva ha smutsiga skor i påsen. Och ingenstans är det vassa dragkedjor osv som ligger emot. Kommer bli hur mysig som helst!
 
 

Tvära kast

Från gårdagens inlägg med sol och väldigt mycket värme till dagens med mer höstlik ton. Det har ju varit väldigt vackert utomhus senaste veckan om än lite lite sol. Men nu är den gråa delen av hösten här och löven har fallit av träden. Så nu är det bara att vänta på snön. Hoppas på mycket snö den här vintern med tanke på att vi blev snuvade på den årstiden förra året. Var det snö i fem dagar så var det inte mer.
 
Till hösten hör även förkylningstider. Lilleman vaknade upp brakförkyld i fredags morse och för mig bröt det ut ungefär ett halvt dygn senare. Jobbigt det där när småbarn blir förkylda. De förstår ju inte riktigt grejen med att få koksaltlösning i näsan och när man sen tar fram snorsugen. Stackarn ligger där och fäktar med sina små armar och vrider på huvudet. Man känner sig hemsk just då men samtidigt så ser man ju att förkylningen lättar något för tillfället. Men nu är snart hans första brakförkylning över och vi kan invänta nästa!
 
 
 

Återvänt från Mallis

Hade en riktigt härlig vecka nere på Mallis! Så det var väldigt jobbigt och en stor omställning att behöva åka hem igen till den kalla och mörka hösten. Fast nu kanske man måste inse att man har acklimatiserat sig tillbaka till Sverige igen eftersom att det ju faktiskt är hela två veckor sedan vi kom hem.
 
Vi hade det som sagt var fantastiskt skönt. Det var fint väder (förutom ett par regnskurar en dag), +29 i skuggan/+25 i havet, bra mat på hotellet (halvpension med middagsbuffé), lite folk så där på eftersäsongen. Så i det stora hela en lugn och behaglig vecka.
Ingen av oss hade tidigare varit på Mallis så vi bara bokade något som såg bra ut. Hamnade i Illetas vilket är en liten, liten ort väster om Palma. Kändes som att det var många pensionerade överklasstyskar som semestrade där så vi kanske inte riktigt var rätt målgrupp. Dessutom var det ganska mycket uppför och nerför när man skulle gå någonstans. Men det funkade ändå iom att Lilleman fortfarande är så pass liten.
Under veckan badade vi en hel del (främst i havet), tog bussen in till Palma en heldag och gjorde även en dagsutflykt till den lilla mysiga bergsbyn Valdemossa och kustbyn Puerto de Soller. Därifrån åkte vi den gamla spårvagnen genom apelsindalen tillbaka till Palma. Fantastiskt mysig dag!
 
Det där med att resa med så små barn var verkligen något jag kan rekommendera. Kändes ganska enkelt och jag hade inte behövt oroa mig i förväg. Enda gångerna det var lite jobbigt var vid varenda frukost, lunch OCH middag då han åt lite snabbt med god aptit och sen tyckte att det var jättetråkigt att behöva sitta kvar. Så man kan väl säga att vi hade vissa meningsskiljaktigheter just kring det ämnet. :-)
 
Kommer alla gånger åka iväg igen men väljer då något annat alternativ än Fritidsresor, numera TUI. Det var hur struligt som helst med transfern när vi kom till Palma och det tog drygt två timmar innan vi ens lämnade flygplatsen! Verkade som att ingen hade riktig koll. Vi blev hänvisade en buss och packade in bagage, barnvagn och oss själva och sen en halvtimme senare skulle vi helt plötsligt byta buss. Jaha; av med allting igen och leta oss fram till en annan buss via några representanter från TUI som pratade väldigt knapphändig engelska. Packa in allting igen för att sitta ytterligare en halvtimme på en varm buss.
Dessutom visade det sig att bolaget inte hade någon representant på den delen av Mallis så jag undrar lite varför man ska välja att åka med dem? Vi hade lika gärna kunnat boka in flyg+hotell själva till ett billigare pris.
 
Nu är den stora frågan: var ska vi åka någonstans nästa höst?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Glömt bort

Om jag ska vara helt ärlig så har jag helt glömt bort det här med att skriva här under den senaste tiden. Har varit så sjukt trött och orkeslös och haft fullt fokus på att ens hålla mig vaken och på benen. Till och med så trött att det är jobbigt att prata då jag tappar ord och nästan sluddrar. Vet inte riktigt vad det beror på så igår var jag och tog en massa rör med blodprov. Kan inte skylla på Lilleman då han sover sig igenom nätterna som en prins och vaknar inte ens när jag ger honom välling det sista jag gör vid typ kl.23. Sen sover han till åtta ungefär. Så jag sover typ 7-8 timmar per natt och det borde väl ändå räcka va?
Det skulle ju inte vara helt osannolikt om det återigen är järn/B12-brist. Har ju haft återkommande brist på det sedan jag genomgick magsäcksförminskningen 2008. Så nu hoppas jag på att det är en sån pass "enkel" åkomma att bota så att jag kan få mer kraft till att njuta av min mammaledighet.
 
I morgon är det äntligen dags för planet att lyfta till Mallis. Tänk en veckas slappande och slippa tänka på någonting mer än att passa frukosttiderna och att ta hand om Lilleman. Ser framför mig sol, bad, paella, sangria, tapas, cava... Ska bli mycket spännande att åka charter då jag aldrig i hela mitt liv har åkt det tidigare. Men jag kan väl säga som så att det är en sak att packa åt sig själv som vuxen mot att även packa till en bebis med allt vad det innebär av mat, blöjor osv. Helt sjukt med smågrejer att ta med!
 
Fina färger ute nu må jag säga, hoppas de inte har blåst bort när jag kommer hem igen:
 
 

Söndag?

Nu när jag har varit hemma från jobbet i ÅTTA månader så börjar jag känna mig lite dagvill och har tappat lite koll på läget känner jag. Men det kanske var precis det jag som är strukturfascist i mitt dagliga liv behövde! Det konstiga i det hela är att jag alltid har haft full koll på jobb och aktiviteter men rörigt hemma. Nu har det blivit helt tvärtom! Nu känner jag mer och mer att jag vill ha ordning här hemma. Är det åldern månntro?
 
Hur som helst så har jag förstått att det är söndag i dag. :-) Och dagen till ära har jag varit ute och testkört bilen. Har ju inte kunnat köra sedan jag bröt armen. Och som det kändes efteråt är det nog ingenting jag ska göra nu heller men det håller jag nog tyst om och för mig själv. Skulle bli ett jäkla liv på mina föräldrar annars nästa helg när jag ska köra en del (50-årsfest på andra sidan stan på lördagen och sen jobba på Friends på söndagen). Men det känns rejält i armen och axeln nu kan jag ju berätta för er.
 
Dagen STORA händelse är att lillkillen har börjat få sina första tänder! Det syns, och känns, tre stycken i nederkäken. Så nu är han ingen bebis längre utan en liten kille! Dessvärre har han även börjat få sin första förkylning så det ska bli "spännande" att se hur natten avlöper. Speciellt som att vi har en mellannatt och sover för första gången bägge två här hemma sedan bryta-arm-vurpan. Men i morgon flyttar vi antagligen hem till pappa igen. Vi får se lite hur det går, *wish me luck*
 
 
 

Skönt med sol

Igår lördags var ju en helt fantastisk sensommardag! Tog en långpromenad på närmare tre timmar vid vattnet. Tänk vad underbart om vi kunde få några såna dagar till här närmaste tiden. Snacka om att man lagrar minnet av solljus då. :-)
 
 

Long time no seen

Det här med en bruten arm är ingen lek vill jag lova! Gör ont och jag kan inte ta hand om mitt barn själv utan har blivit tvungen att flytta hem till pappa igen för att få hjälp. Visst, det går väl bra att bo där men det är liksom inte meningen att man ska bo hemma när man är 43 år. Vi har ju olika rutiner och så som ibland blir lite knepiga att få ihop. Och nu har jag ju faktiskt bott där i princip FEM veckor!
Hade hoppats på att flytta hem för gott som idag men icke! Var hos sjukgymnasten på förmiddagen och hon sa att det är alldeles för tidigt att börja belasta armen så pass mycket som det innebär att ta hand om ett barn. Så nu försöker jag komma i kontakt med läkaren för att bli fortsatt sjukskriven. Men nu är jag i alla fall hemma en sväng i ett par nätter då lillkillen får bo hos min mamma. Sen flyttar vi tillbaka till min pappa igen på söndag för ytterligare minst en vecka.
 
Hela den här grejen börjar ta på mitt mentala vid det här laget. Är inte det minsta kul att inte kunna ta sig någonstans själv och tex luncha med kollegor osv. Kände mig ju instängd ute i den här förorten redan tidigare och det är ingenting emot vad jag börjar känna nu. Börjar nog snart bli på gränsen för vad jag grejar innan de där förhatliga sömnproblemen börjar komma och jag blir nedstämd. Och det är ju inte det minsta bra med tanke på att jag inte bara har mig själv att tänka på numera. :-(
 
 

Glömt att berätta

Oj, oj, oj... Jag har ju heeelt glömt bort att berätta att jag ska åka iväg på mitt livs första charterresa i början av oktober. Ska bli underbart skönt! Var resan går någonstans? Något så traditionellt som till Mallis. Men vi har inte bokat in någon grisfest ännu. :-)
Varför det blev just Mallis? Jo, det är relativt kort flygresa nu när jag har lilleman som då kommer att vara drygt 8 månader. Kunde lika gärna ha blivit till Grekland men mitt resesällskap är tydligen inte så förtjust i grekisk mat och för mig spelar det ingen roll var jag åker. Huvudsaken är ATT jag åker! Känns som att den där hektiska sommaren och hösten förra året tog slut på alla mina energireserver och jag har inte ens lyckats hämta upp dem igen nu när jag har varit hemma och mammaledig. Kan i och för sig ha att göra med svajjiga järnvärden också. :-/ 
Ser verkligen fram emot en vecka med lite värme, bad, slappande, tapas, cava och sangria. Låter inte helt fel va?
 
Bildresultat för illetas

Hurra för mig

Så där då... Då har man fyllt 43 år! Vilket i och för sig gick ganska obemärkt förbi. Visserligen bodde jag ju hos brorsan förra veckan så i fredags morse kom de in och väckte mig och lillkillen med att sjunga och ha med sig en bricka med flagga, blomma, kexchoklad och kaffe. Sen på kvällen när jag flyttat hem igen "lyxade" jag och mamma till det med sushi och varsin budapestbakelse (favoriten). Det var den födelsedagen det.
I lördags var så sen min moster och hennes man förbi och käkade lite. Men hade hundra gånger hellre varit på den sommarfest jag var bjuden till nere i Jönköping men inte kunde åka till pga barnvaktsbrist och bruten arm. Det får bli nästa år i stället...
 
Nu har jag flyttat hem till pappa igen och jag håller på att längta ihjäl mig efter att bo hemma igen och ha mina vanor och slippa bo i en kappsäck vilket jag gjort nu i tre och en halv vecka. Men intalar mig själv att det kunde varit värre; kunde ju ha varit benet. :-)
 
 
 
 

Kräftskiva med extra knorr

I lördags var det dags för kräftskiva hos brorsan. Kanske inte optimalt att sitta och pilla kräftor med en hand så jag hade köpt med färdigskalade kräftstjärtar i lag. Men brorsan hade slagit på stort och inhandlat FYRA hinkar, dvs 4 kg, havskräftor att mumsa på. När burkarna öppnades  spreds en "konstig" lukt i köket. Men osäkerheten tog över om det bara var lagen som hade en annan kryddning av lagen. Sen när skålen sattes ut på bordet i trädgården var det dock ingen tvekan: kräftorna var dåliga! Det tog typ två sekunder så var hela traktens flugor samlade och satt och smaskade. Så jäkla äckligt!!! Och vad det stank! Som tur var så hade ett par av gästerna med sig vanliga röda kräftor och sen hade jag kräftstjärtarna. Men snacka om snopet!
 
Havskräfta

Tillfälligt hemflyttad

Åh, idag har jag äntligen åkt hem igen om än bara för två nätter. Uuunderbart! Får ju bo hos pappa nu när jag inte kan använda den brutna armen med Lilleman. Men hur bra det än går att bo där så är det ändå skönt att komma hem till sina egna grejer. Var Lilleman är? Han får sova ett par nätter hos min mamma som bor i samma hus.
Så nu ska jag bo hemma i två nätter, hos pappa på söndag, hemma på måndag och sen hos brorsan tis-fre då jag återigen flyttar hem över helgen. Det är ju en rackarns tur att man är van att packa och bo i kappsäck sedan alla år i Hemvärnet.
 
Var på återbesök hos ortopeden i måndags och brottet ser ut att läka fint (som tur var hade benet gått rakt av och nu ligger benbitarna diktan mot varandra). Har brutit armen precis under axeln och antagligen är det en spricka också men det var tydligen svårt att se på röntgen. Ett inte helt ovanligt brott men det krävs en hel del egen sjukgymnastik för att återfå rörligheten till fullo. Så här efter två veckor måste jag nog säga att jag börjar bli ganska trött på att ha ont och inte kunna använda armen. Men det kunde ha varit värre; kunde ju ha varit benet...
 
bruten arm hälsningskort

Nytt jobb

Har idag varit på utbildning inför mitt nya jobb. Ja alltså; jag ska inte sluta på mitt nuvarande utan har skaffat ett schysst extrajobb för att kunna förlänga föräldraledigheten. Vad jag ska göra? Vara arenavärd på Friends arena när det är fotbollsmatcher, konserter och sånt. Känns som att det är väldigt lättförtjänta pengar. Kommer dit, gör det jag blir tillsagd och sen går hem och tänker inte mer på det. Dessutom är det förhoppningsvis ett ganska socialt jobb där jag kan få lite nya intryck. Men framför allt är det de extrapengarna som kommer göra tillvaron lite enklare  så att jag åtminstone behöver oroa mig för det ekonomiska.
Trist nog lär det ju dröja ett tag innan jag kan komma igång och jobba med tanke på den brutna armen. Men i morgon ska jag på återbesök på sjukhuset och får väl veta lite mer om läkningstid och så vidare.
 

Inget jag rekommenderar

Fy fasiken vad ONT det gör med en bruten arm! Trots maxdos av Citodon! Och jäklar vad handikappad i det dagliga livet man blir. Så det där med att bryta armen är absolut ingenting jag rekommenderar!
 
I helgen bodde lillkillen hos mamma medan jag sov hemma och umgicks med dem på dagarna. Men nu skulle hon resa iväg några dagar och vi har därför fått flytta hem till pappa i stället. Har bara gått ett dygn men jag längtar redan hem till mig själv igen. Men det är stört omöjligt att klara av lilleman själv där hemma med bara en arm och dessutom ont ovanpå det. Så jag får helt enkelt gilla läget och uppskatta mina föräldrars hjälp till fullo. Måste ju tänka på att den här situationen inkräktar även på deras liv.
 
 

Nu klarade jag mig inte längre

Tänk; SÅ mycket som jag har varit ute i skog och mark utan att ens få minsta skråma. Men nu var det tydligen dags för min "tur".
I fredags var jag, med lillkillen i bärsele på magen, och mamma ute i skogen för att plocka blåbär. Det fanns hur mycket som helst och det var riktigt härligt där ute. På väg tillbaka till bilen väljer vi en annan väg som vi inte har gått tidigare. Visade sig vara ett ställe där det var lite knixigt nedför en bergssida. Men inget konstigt med det. OM det nu inte hade varit för att jag halkade på mossan! Rent reflexmässigt la jag armen som skydd om Lilleman vilket resulterade i att jag ramlade med överarmen/axeln rakt ner i berget. Kände med en gång att det hände något där inne och det gjorde ju apont! Mamma rusade fram och fick ur Lilleman ur bärselen och sen skulle jag försöka ta mig upp. Det svartnade framför ögonen så fort jag rörde på armen eller kom åt den. Så jag vete 17 hur jag lyckades ta mig tillbaka till bilen igen.
Väl vid bilen uppstod problemet: hur ska vi ta oss tillbaka till bebyggelsen då jag inte kunde köra med min onda högerarm? Jaha, ringde pappa som fick ta en taxi dit där vi var (hade hans bil förstås) och som sen fick köra in mig raka vägen till akuten på Danderyds sjukhus. Där fick jag komma in väldigt fort till ortopeden då det stack i fingrarna och de var alldeles iskalla. Plus att jag vid det laget hade en sån otrolig smärta. Så det blev morfin och därefter transport direkt till röntgen. Där visade det sig att jag brutit överarmen. Men då det var en sån "fin" fraktur där benbitarna låg diktan så gipsades det inte utan jag fick bara en slinga som ska hjälpa till att avlasta och hålla armen i rätt läge.
 

Jag hade grejat situationen finfint om jag hade varit själv då man klarar sig även om allt tar längre tid. Problemet är ju att jag har Lilleman att ta hand om. Och nu några veckor framöver kan/får jag inte lyfta honom. Och hur klarar man det när man är själv? Nu har han sovit hos min mamma sedan i fredags, vilket har funkat jättebra, men hon åker iväg på semester på tisdag morgon så i morgon får vi flytta hem till pappa. Skönt att det går att lösa någorlunda i alla fall och att familjen ställer upp.
 
Det här med att bryta armen är ingen jag kan rekommendera! Gör ont som fasiken, begränsar det dagliga livet plus att man blir groggy av allt smärtstillande som man petar i sig. Men om ni nu ändå inte följer mitt råd så försök att komma till akuten på Danderyds sjukhus, fick verkligen ett bra mottagande där!
 
Ett par minuter före fallet:
 
 #danderydssjukhus #ds

Busy week

Oj, oj, oj vad jag har varit hemlig av mig senaste tiden. Men jag drog upp till paradiset i Jämtland förra torsdagen och kom hem i måndags igen. Återkommer separat om det.
 
Känns som att dagarna bara går och går och flyter in i varandra. Lite frustrerande faktiskt! Alla dagar ser nästan likadana ut och jag tycker inte att jag hinner med någonting alls. Så mycket jag skulle behöva göra här hemma och som jag skulle vilja passa på att göra när jag är mammaledig. Men just nu består dygnen av att sova, äta, byta blöjor och promenera. Måste försöka bryta detta mönster! Från och med måndag ska här bli ändring på detta! :-)
 
I dag har jag i alla fall varit på Siggesta gård ute på Värmdö. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det var ganska "jaha, var det inte mer än så". Trodde det skulle vara försäljning av gårdsgjorda grejer såsom mejeriprodukter, kött, sylt osv. Men icke! Nu har jag varit där EN gång och det räcker, kommer inte åka tillbaka vad jag tror nu.
 
 

Fantastisk dag i skärgården

Igår när värmen höll på att ta knäcken på oss helt tog vi en tur ut i skärgården till en f.d kollega som har landställe på Ljusterö. Och ett bättre val kunde vi inte ha gjort! För snacka om att det var ljuvligt att ligga på bryggan en hel dag under parasollet med kall dricka och svaga briser som drog in från havet med något svalare luft. Dessutom kunde man ju bara hoppa i vattnet när andan föll på då det var nästan 22 grader i vattnet. Så jag badade flera gånger och lilleman en (med skräckblandad förtjusning).
Det blev verkligen en heldag då vi inte var hemma förän framemot midnatt. Så idag har vi varit ganska trötta bägge två och bara tagit det lugnt. Till och med jag har sovit middag. :-)
 
 
 
 
 

Lågvarv på hjärnkontoret

Jag måste verkligen vara en av de få i det här landet som inte njuter fullt ut av värmen och sommaren. När det blir så här varmt dygnet runt går hela jag ner på lågvarv och fungerar inte riktigt. Tycker mest att det är jobbigt att inte hitta någon riktig svalka såvida man inte känner för att hänga i shoppingcenter hela dagarna då.
Idag skulle vi i alla fall ta oss iväg till vattnet. Men väl där så var det kaos på parkeringen. Jaha, det var bara att åka vidare till nästa ställe. Samma sak där! Och jag orkade inte riktigt trängas med en massa andra människor och lyssna på en massa stim och stoj så jag valde att i stället åka till en ett grönområde vid kanalen och lägga mig och lillkillen på en filt under ett träd. Och där var det ljuvligt! Eller i alla fall så ljuvligt det kan bli när det är nästan trettio grader.
Jag vet att jag inte ska klaga, snart sitter vi där med allt det mörka och regniga, men det kan ju vara någon måtta på värmen!
 

Sommaren fortsätter

Alltså, går inte tiden väldigt snabbt? Det är liksom redan snart slutet av juli! Känns som om jag inte riktigt har hunnit med den här sommaren, som att den gått mig lite förbi. Eller kanske snarare som att det är någonting man har framför sig då det fortfarande känns som vår i sinnet. Och tänk; jag har redan varit mammaledig i lite drygt ett halvår. Och alla dem dagarna har varit som en blinkning hittills. Nej, nu får tiden ta och lugna ner sig lite!
 
Dock måste jag säga att det känns på temperaturen att det är högsommar. Lite i varmaste laget för mig. Mötte upp en annan mammaledig och vi tog en promis, Men var valde vi att gå i värmen? Jo; upp till utsiktsplatsen! Var ju hett som i Afrika att gå upp. Hur tänkte vi där??? Så efter det fick vi gå till ett utomhusfik och lägga oss och bebisarna på en filt i skuggan och bara pusta ut. Kan inte vara nyttigt med så mycket värme! :-)
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0/>